Standarder för andningsskydd
Andningsskydd är en kritisk del av personlig skyddsutrustning (PPE) i miljöer där det finns risk för inandning av skadliga ämnen såsom damm, gaser, ångor eller syrebrist. För att säkerställa enhetlig kvalitet, prestanda och säkerhet har ett antal europeiska standarder (EN-standarder) tagits fram. Dessa standarder definierar krav på konstruktion, funktion, testning och märkning av olika typer av andningsskydd. Nedan presenteras ett urval av nu gällande standarder för andningsskydd, tillsammans med en kortfattad beskrivning av varje.
EN 14594:2005 Andningsskydd – Tryckluftsapparat med kontinuerligt flöde
Denna standard gäller andningsapparater som försörjs med tryckluft från en extern källa och levererar luft i ett konstant flöde. Dessa används i miljöer där luftkvaliteten är osäker eller farlig att andas in. Apparaterna är inte beroende av filtrering, vilket gör dem lämpliga i mycket förorenade miljöer eller vid syrebrist.
EN 12941 Fläktassisterade filterskydd med hjälm eller huva
Omfattar andningsskydd där en fläkt aktivt drar luft genom ett filter och levererar den till användaren via en huva eller hjälm. Dessa system erbjuder hög komfort eftersom de reducerar andningsmotståndet. De används ofta i industriella miljöer där långvarig exponering för damm eller partiklar förekommer.
EN 12942 Fläktassisterade filterskydd med helmask eller halvmask
Liknande EN 12941, men i detta fall används hel- eller halvmask som ansiktsdel. Detta ger bättre tätning än hjälm eller huva. Fläktsystemet minskar andningsansträngningen och tillåter längre användning. Används där högre skyddsnivå krävs, exempelvis vid arbete med kemikalier eller biologiska agens.
EN 136 Helmasker
Gäller helmasker som används som en del av andningsapparater, exempelvis med filter, fläkt eller tryckluftssystem. Masken täcker hela ansiktet, inklusive ögonen, och ger hög tätning mot omgivningen. Standarden inkluderar krav på material, synfält, mekanisk hållfasthet och komfort.
EN 140 Halvmasker
Denna standard omfattar återanvändbara halvmasker som täcker näsa, mun och haka. De används tillsammans med utbytbara filter för gaser, ångor och partiklar.
EN 143:2000 Partikelfilter
Standarden specificerar krav för partikelfilter som används med masker enligt EN 136 och EN 140. Filtren klassificeras i tre nivåer beroende på filtreringseffektivitet: P1 (lågt skydd), P2 (medelhögt skydd) och P3 (högt skydd). De används vid skydd mot fasta och vätskeformiga partiklar såsom damm, rök och aerosoler.
EN 14387:2004 Gasfilter och kombinationsfilter
Gäller filter som skyddar mot gaser och ångor samt kombinationsfilter som även skyddar mot partiklar. Filtren används med halvmasker eller helmasker. Filtren klassificeras efter typ av gas (t.ex. A, B, E, K) och skyddsnivå (1, 2, 3). Används i miljöer med kemiska risker.
EN 149:2001 Filtrerande halvmasker till skydd mot partiklar
Omfattar engångsfiltermasker som täcker näsa, mun och haka. De är självförsörjande och används utan utbytbara filter. Maskerna klassificeras som FFP1, FFP2 och FFP3 beroende på filtreringseffektivitet och läckage.
EN 403:2004 Flyktfilterskydd med huva vid brand
Specifik för utrymningssituationer där brandgaser och rök förekommer. Dessa enheter har integrerad huva och filter som skyddar bäraren under kortvarig flykt. Viktigt vid evakuering från byggnader eller anläggningar där brandfarliga material hanteras.
EN 12021 Komprimerad andningsluft för andningsapparater
Denna standard anger krav på kvaliteten hos komprimerad luft som används i andningsapparater. Den specificerar gränsvärden för syrehalt, koldioxid, kolmonoxid, olja, vatteninnehåll och andra föroreningar. Säkerställer att den luft som andas in är säker för människors hälsa.
“
När man använder tätslutande andningsskydd (t.ex. hel- eller halvmask med filter) är det avgörande att masken sluter tätt mot huden. Skäggväxt – även stubb – skapar mikroskopiska glipor som gör att förorenad luft kan ta sig in bakom masken utan att passera filtret. Detta kan göra skyddet i stort sett verkningslöst.
)